Rakbladslakan

Den nya lasermannen jagar genom natten
Letar efter emo-slynor nere på byns gator
Tidigare samma natt han offrat svarta katten
Är det måhända så att alla emoflickor är flator
Han samlar många människoskinn så bleka
Men vem ska få vara med i sängen och leka?

På vägen hem på tunnelbanan möter han en sköka
Ett litet sprutluder med arm så sönderstucken
Han lurar och lockar henne hem med löfte om röka
Hon är på tanken om pengar och den heliga anden drucken
Snart hon skådar hans mästerverk av rakbladsrandig hud
Hon hör någon på henne ropa. Är det måhända herren Gud?

Den vackra kniven i molybdenstål skär genom horas hals
När de tillsammans dansar dödens stilla vals
Från hennes haka ner till spermakladdigt sköte
Kniven river upp ett sår och hon går till sitt sista möte
Inga flera silar, inga mer sperma på hakan
En sista suck hon drar på emohudslakan

Gångtunneln

Vinternattens kyla biter liten lättklädd mö i rosad kind
Orörd bröstvårta så styv mot toppens tyg över barm så trind
Den späda tonårskroppen rister av alkoholens rus
Men vad hon inte vet är att hon snart ska bli utsatt för bus
För i gångtunnelns vagt lysrörsupplysta gömma
Väntar någon tåligt för att inuti henne sin säd tömma
Ung flickerygg möter betongens sträva omfamning
Och asfalten river våldsamt på hud, hörs gör bara en stamning
Med takt i sinnet så jobbar någon på, plöjer rosa kött
Helt utan det minsta avbrott och utan att bli trött
Liten flicka ångrar så i stilla sinne att hon klätt sig som en sköka
Men den okände mannen bara jucka och i hennes sköte böka
Denna läxa blev för vår unga mö allt för dyr att lära
Så går det när man ser ut som att man gillar att på benen sära

Huvudlöst, tanklöst

Universitetsstudenten ölar på sin krog
Mot honom en stum man bara log
Intet ont anande och fylld av Xanors rus
De försvann mot hemmets vrå i ett sus
Den lytte manen på sitt papper skrev
Att hans sexualitet var något skev
Han önskade att sodomera lärd mans hål
Detta var mer än vad han i ruset tål
Teflonpanna möter plötsligt skallens bas
Och slagord ekar mellan väggar av lättbetong
Ingen människa vet vad som egentligen s’as
Men inte var det kärlekens ömma sång
Kniv av märket global skär genom ljummet kött
Huvudet på en piedestal blir en prydnad, å så sött
Med skalkniven i sin hand studenten signerar
På ikeabord av furu han sitt hat signalerar

Knarket

tystnaden är påtaglig
nästan så den är olaglig
till och med obehaglig
vart är alla knarkare?
har knarket blivit starkare?
slummrar ni i överdosen land?
drogade av johnblunds sand?
Snälla mamma sluta spela död
så min tysta kvällsbön löd
Men Herren hör ingen bön
för du betalar inte hans lön!

Fekalievampyren

Flickan hoppar upp och ner och skötet spelas likt en stradivariusfiol,
av erfaren äldre herre i stormhatt, med grå hår under styvnad pick
Ljuva ungdomsdrömmar om sodomi och perverterad könslek
När han in i tarmakanalen plöjer, så blir flickan dödligt blek
Herrens luktorgan plötsligt fylls av en doft så lik ljuvliga viol
Han sliter ut sitt väldiga organ och utbrister till trasig flicka: Drick!

Det vita guldet blandat med oskuldsdödens röda vittnesbörd
Och precis som i kyrkan så blir ingen syndare bönhörd
Prästen bor i huset ner på gatan han, i prostgården dyrkas satan
Den senaste medlemmen sägs vara fotbollsbögen Zlatan
I källaren fräna dofter trängs, med tortyrredskap och skrik från sodomi
Det slutar med att flickan tvingas uträtta sina behov i påse kallad stomi
När påsarna blir många och prostens hunger alltför stor
Då suger han dem i sig utan att dela med sin gamla mor
Ty han är en fekalievampyr
Och han från ingen brunhet flyr

Haiku av mäster arachnid

Zucchinin

Zucchinin ser mig
den konspirerar emot mig
ingen hör mitt skrik

Måndag

luta dig framåt
och sära på skinkorna
ta det som en man

Nattvard

pastorn sade ta
jesu lekamen i din mun
drog ner dragkedjan

Rättvisa

ödslig gränd sen kväll
flämtande på knä, darin
dö, bögjävel, dö

Sodommorgon

sodom, gomorra
glittrar likt använd kondom
fjärran från guds syn

Ambrosia

Jag ser uteliggaren i sitt hem av wellpapp
Hur han dryper av mänskligt avskräde
Jag tar upp ett papper, en fyrkantig lapp
ord om ett ur livsföreningen utträde
Om en människa som livet lida slapp
I min högra hand vilar rättvisans yxa
aktar mig så inget blod faller på min byxa
genom februarinattens kalla luft
svingar jag samhällssaneringens hammare först
Att rädda världen är ibland för själen tuft
men avskrädets rop på nåd släcker min törst
djuret sätter sig inte till motvärn
accepterar döden och den välsignelse den bär
Blodets smak fyller min mun med järn
Hoppas andra av detta mitt exempel lär

Flickan jobbar inte längre

Liten hora på i världen stor och farlig
Hon letar febrilt i smutsig gränd
Efter pundarpojkes med egen sil så salig
Det bruna guldet på sked av eld bränd
Regnvatten genom smutsig bomullstuss
Ger i pundarkretsar många poäng plus
Kirurgiskt stål penetrerar armens ven
Precis som kukar tränger in i horas sköte
En knytnäve träffar en kind så len
Och torsk tar taxi till sitt nästa möte
Vintern blir hennes slutliga bane
Hennes kropp av snöflingor täckt
Kanske blir en nekrofil hennes sista hane
I vilket fall som helst så är livets gnista släckt.

Den svenska sommaridyllen

Mor sitter hukad på nyinoljad ekparkett
doften av fruktbarhetens blomma är påtaglig
utanför fönstret dansar en naken man balett
Men känslan i idyllen är allt från behaglig
Stön av sodomi från källaren hörs
lilla Lisa knappt andas in luft törs
I mörkret döljer sig källargubben
i handen så växer ett åderskaft ståtligt
ollonet glänser så lila och pråligt
Nacke möter yxas egg på huggkubben