Huvudlöst, tanklöst

Universitetsstudenten ölar på sin krog
Mot honom en stum man bara log
Intet ont anande och fylld av Xanors rus
De försvann mot hemmets vrå i ett sus
Den lytte manen på sitt papper skrev
Att hans sexualitet var något skev
Han önskade att sodomera lärd mans hål
Detta var mer än vad han i ruset tål
Teflonpanna möter plötsligt skallens bas
Och slagord ekar mellan väggar av lättbetong
Ingen människa vet vad som egentligen s’as
Men inte var det kärlekens ömma sång
Kniv av märket global skär genom ljummet kött
Huvudet på en piedestal blir en prydnad, å så sött
Med skalkniven i sin hand studenten signerar
På ikeabord av furu han sitt hat signalerar