Ambrosia

Jag ser uteliggaren i sitt hem av wellpapp
Hur han dryper av mänskligt avskräde
Jag tar upp ett papper, en fyrkantig lapp
ord om ett ur livsföreningen utträde
Om en människa som livet lida slapp
I min högra hand vilar rättvisans yxa
aktar mig så inget blod faller på min byxa
genom februarinattens kalla luft
svingar jag samhällssaneringens hammare först
Att rädda världen är ibland för själen tuft
men avskrädets rop på nåd släcker min törst
djuret sätter sig inte till motvärn
accepterar döden och den välsignelse den bär
Blodets smak fyller min mun med järn
Hoppas andra av detta mitt exempel lär