Rakbladslakan

Den nya lasermannen jagar genom natten
Letar efter emo-slynor nere på byns gator
Tidigare samma natt han offrat svarta katten
Är det måhända så att alla emoflickor är flator
Han samlar många människoskinn så bleka
Men vem ska få vara med i sängen och leka?

På vägen hem på tunnelbanan möter han en sköka
Ett litet sprutluder med arm så sönderstucken
Han lurar och lockar henne hem med löfte om röka
Hon är på tanken om pengar och den heliga anden drucken
Snart hon skådar hans mästerverk av rakbladsrandig hud
Hon hör någon på henne ropa. Är det måhända herren Gud?

Den vackra kniven i molybdenstål skär genom horas hals
När de tillsammans dansar dödens stilla vals
Från hennes haka ner till spermakladdigt sköte
Kniven river upp ett sår och hon går till sitt sista möte
Inga flera silar, inga mer sperma på hakan
En sista suck hon drar på emohudslakan